can't take my mind off you
idag är jag ganska fylld med kärlek, till livet. idag var den första gången på två månader som jag skrattade och samtidigt tänkte: oj vad lycklig jag är just nu. och jag verkligen menade det. jag umgås till stora delar med killar, deras hurmor är något som kan få mig att gilla att leva. jag skrattar tills jag gråter. omringa er av sånna personer, okej? personer som får er att må så pass bra så ni gillar att gå upp på morgonen, sånna personer som ni tycker att livet är värt att leva, och sånna personer som ni vill ha i eran framtid.
I can't help you, but I can make you feel better for a while
det gör så ont i mig. att se hur så många hjärtan som är brustna och hur många som känner att dem behöver närhet, jag får ont i mig av att höra och läsa det. för jag vet hur det känns. jag vill inte att någon ska känna sig otillräcklig, för fy fan vad många fina människor det finns där ute. människor som verkligen bryr sig, och människor som vill väl. hur kan man såra en annan människa med flit, hur fan har man mage att utnyttja någon annan för att få ut det man själv vill ha. jag blir sårad av egoism. och jag känner mig ensam. därför vill jag att om ni känner er ensamma, eller behöver någon att prata med, vill jag att ni ska veta att jag finns, även fast inte vi känner varandra.
patos@hotmail.se
i never wanted to see you unhappy.
åh vad jag saknar kyssar. inte sånna där kyssar som smakar som vilken kyss som helst, utan speciella kyssar. dem som betyder någonting. när jag kysste en kille för första gången blev jag besviken, jag trodde att alla smakade och kändes just så. men för bara två månader sedan fick jag känna på en riktig kyss. oj vilken skillnad det var. jag tyckte om honom så mycket. jag klamrade mig fast i honom för jag trodde jag skulle trilla ihop. fick hålla fast mina händer vid hans midja. jag vet inte varför, men jag tyckte det var så förbannat fint att hålla mina händer på hans smala midja, vid byxkanten. jag hade kysst ganska många innan honom, men aldrig riktigt menat något egentligen, jävlar vad annorlunda det kan vara. bara beroende på om man gillar personen eller inte. det går nog inte riktigt att beskriva känslan med ord, man måste uppleva den själv. har du gjort det? jag vill veta vad ni tyckte, eller kanske tycker?
I am heeling
långa nätter.
jag var inne på en annan blogg inatt, hon var precis som jag, anonym när det kom till hennes blogg. hon skrev en text där hon förklarde att hennes läsare känner henne bättre än hennes bästavän. jag tror ni med gör det, inte för ni är sådär övertyget många, men ni vet många saker om mig som inte ens min närmsta vän anar. ingen i min närhet vet att jag ligger uppe på nätterna och lyssnar på fin musik, och kollar på fina bilder som ovan. jag älskar nätterna. nätterna är så fina och lugna, inte stressiga och hetsiga som dagen. men ibland skulle man vilja ha någon att dela nätterna med.
tell me where am i supposed to go.
feeling a moment.
-vill du det?
-ja
-varför?
-jag vill inte vara ensam
jag tror jag är kär, fan
make your past the past.
jag trodde inte jag ska klara det, helt ärligt. du bröt sönder hela min kropp genom att berätta att du inte ville längre. men nu idag, den 21 oktober kan jag med handet på hjärtat säga, att jag kommer klara detta. man gör det, även fast man gråter på morgonen för man vaknade, man ville ju bara sova och drömma. men egentligen, är det bara jag som tänkt på det, eller är det inte läskigt vad ett krossat hjärta gör en rädd. det gör en så fruktansvärt rädd, eftersom man aldrig vill känna så igen. men jag antar att man måste våga om man är trött på att vakna och somna ensam, om man är trött på att ha två vantar för sig själv, jag vill ju dela, man måste nog våga om man vill ha någon att pussa äkta och våga för att få äka pussar.
please don't let me go.
olycklig kärlek.
jag kom ihåg på den hemmafesten för ganska många helger sedan. jag hade fått i mig lite för mycket och allting var så himla bra. jag log. sen kom du genom dörren, jag nästintill svimmade. fumlade mig fram till dig och kramade dig, jag såg att du blev glad, dina ögon lös. åh du har så fina ögon. sedan satt du i soffan och ville att jag skulle sätta mig i ditt knä, det slutade med att vi pussades. vi stod där ute sedan och fortsatte att pussas, då la jag mina händer vid din midja och du drog din jacka runt mig, jag ryser när jag tänker på det.
far far.
stay.
For Emma
Idag såg jag något så fint, det var så fint att till och med det tråkiga, regniga höstvädret plötsligt blev fint på något konstigt sätt. Jag var ute med min hund, har ni förresten någonsin tänkt på vilket fint djur det är? Både utanpå- och inuti. När min mormor var som allra sjukast och inte klarade av att stå på sina egna ben, satt hon i rullstolen i sin trädgård och såg på alla oss som lekte och sprang runt barfota i gräset. Min hund (som aldrig anstränger sig mer än han måste) tog ett skutt och satte sig i hennes knä- på något sätt tror jag att han fick en känsla av att hon kände sig ensam. I alle fall. Idag när jag gick ut med min hund gick jag förbi mina grannars hus, mannen i det huset har jag aldrig sett le, aldrig hälsat eller aldrig ens sökt ögonkontakt med någon. Hans steg är alltid bestämda framåt, och så även hans blick. Precis som att han inte gillar människor. Idag när jag gick förbi hans hus var både han och hans fru ute i trädgården. Ett barn hade dem springandes runt benen som jag antar var deras barnbarn. Mannens ansiktsuttryck går inte att beskriva. Hela hans ansikte var skrynkligt i massor med skrynklor eftersom han log sitt bredaste leénde, ögonen var blanka och hela hans ansikte lös av just lycka. Han såg på mig, log och hälsade högt. Han var så stolt, över denna person som sprang runt och skrattade och fäktades med pinnar. Hela jag blev varm i kroppen, även fast jag hade struntat i höstjackan.
