Att sakna.

Ville läsa någon annans tankar om kärlekoch snubblade över din blogg. Du skriver precis så som jag tänker och känner. Kärlek slår omkull benen på mig varje gång. Jag försöker hitta balans men det är svårt. Vill inte att mitt liv ska handla om idiotsnubbar som inte fattar hur lyckliga vi skulle kunna bli men jag tror på att det finns ömsesidig kärlek för mig. Att den kommer. Till dig också. Fortsätt skriv snälla du. Du sätter ord på det som är svårt.
Jag fann denna text nära mitt problem... Varit med en tjej i 1 1/2 år och vi har varit kära och kåta på varandra så det ryker... T.o.m. I lördags hade vi fantastisk sex och i söndags sa hon att vi måste snacka ... Hon menade på att hon var osäker på om hon verkligen var kär i mig eller om jag bara var en vän som hon jade en underbar kk relation till!!!???? Så efter min desperation och framför allt förvåning där man inte fattar.. Så bestämde hon att vi ska ha en månads paus där vi inte ens hörs... För att sen se om vi ens kan vara kk eller inget... Ni tjejer... Jag mår piss.. Klarar inte jobbet ens.. Vaffan hände... Kommer hon ens att höra avsig om en månad... Hur kan ens känslor försvinna över en natt? Sade hon så för att jag skulle bli mindre ledsen och desperat att vi tar en paus och egentligen menade fuck off??? Eller kommer hon att verkligen känna efter för att hon verkligen är lite förvirrad just nu?? Ska jag låta henne vara som hon önskar eller ska jag kämpa för min kärlek och åka dit och böna och be... ??
Valle .... En mycket olycklig och ledsen man på 44 år..fattar inte....