Längtan.
Tänk vad många förhoppningar det är när man är ute. Man har satt på sig sin finaste klänning som man egentligen inte har råd med men man ville ju vara extra fin. Eller att man började sminka sig extra tidigt bara för ikväll ville man ju se finare ut än vanligt. Hur man fixar sitt hår och blir besviken när det inte blir som man vill. När man drar på sig sina finaste underkläder med förhoppning på att han ska få se dem samma natt. Hur man borstar tänderna ordentligt innan man åker iväg för att träffa sina kompisar. När man sedan går in på klubben och sitter ner och letar. Söker med blicken över klubben för att hitta honom. Där är ju hans kompis han måste vara här någonstans. Försöker skratta extra högt och prata extra mycket nära, bara för om han ser det kanske han börjar gilla mig. Sen kommer han. Allt i magen knyter sig och det spritter i hela kroppen. Plötsligt spelar det ingen roll att man pratar nära med någon. Det är ju inte han jag vill prata nära med. Man slutar lyssna och börjar längta. Längta efter hans fingrar längst ens kropp. Längta efter hans kyssar och längta efter att vara anledningen till att han ler. Längta efter att sitta nyvaken i soffan med duntäcke och kolla nyhetsmorgon med honom. Plötsligt börjar man längta efter honom, trots att han är i rummet. Tänk att något så nära kan vara så långt bort.
