- en blogg om kärlek

Tankarna. När jag börjar gilla någon är det roligt till en början. Lite sådär att man bryr sig inte så mycket utan skickar ett sms och så får jag väl se om han svarar eller inte. Träffar honom ute och jag bryr mig inte speciellt mycket. Så börjar vi prata och jag börjar tänka. Börjar bygga upp dem här förhoppningarna. Att varje gång jag skickar ett sms så gråter jag nästan innan jag får ett svar. Att varje gång jag ser honom vill jag bara krama honom och aldrig släppa. Bara för att jag ständigt har tänkt på honom och varit livrädd över att han ska lämna det vi sakta men säkert är på väg att bygga upp. För honom kanske det inte betyder något och det är det som gör mig så rädd. Det är det som får mig att tänka. Och det är tankarna som förstör. Tankarna som får mig att inte bli mig själv och det är dem här förbannade tankarna som får det att skita sig.