- en blogg om kärlek

Sitter och kollar studentklänningar. Fan vad det gör ont att göra det. Kom ihåg för några år sedan när jag såg hur min student skulle se ut. Hur jag skulle vara lycklig rakt igenom. Hur hela min familj och släkt skulle fira mig och jämte skulle min pojkvän sitta och jag skulle kolla på dem och dö av lycka. Hur alla skulle stå och gratta mig när jag sprang ut och hur jag skulle pussa min pojkvän (som skulle vara längre än mig trots att jag hade klackar). Oj vad den bilden inte stämmer överrens med hur det är. Tänk så hade jag för några år sedan vetat att mina föräldrar skulle skilja sig och att jag flera gånger skulle ligga i panikattacker i duschen. Hur jag skulle gå ut och se mig i spegeln och mina läppar var helt blå bara för jag inte kunnat andas när ångesten kommit ifatt mig. Att ha en pojkvän finns inte på kartan den senaste tiden för jag vägrar släppa in någon ända in. Och när jag väl släpper in någon tror jag att jag är så jävla otillräcklig att jag går in med inställningen att detta kommer pågå i 2 veckor sen kommer han se vem jag är. Sen ger jag upp. Vågar inte. Struntar i att skriva sms och gråter istället för att han inte gör det. Tänk om jag visste att livet skulle bli såhär. Undra om jag hade orkat utan att gå under.