don't be scared darling.
Jag behöver hjälp. Jag har kommenterat innan, berättat om killen som lämnade mig för 4 månader i ett land långt långt borta. Han som lämnade mig på sämsta tänkbara sätt, med att säga "jag prioriterar inte att träffa dig nu, att säga hejdå på riktigt" innan han åkte. Jag mådde piss, och det gjorde så förjävligt fruktansvärt ont. Vi var inte tillsammans, men det var ditåt vi va påväg, och det var nära, vi betedde oss som ett par, sen åkte han, bara sådär, spontant, pang bom. Nu har dessa 4 månader gått, det gick så fort och det gick inte en dag utan att jag tänkte på honom, inte en timma utan att jag tänkte på honom, men i slutet gjorde det inte ont längre, även om jag fortfarande saknade. Men nu är han hemma, och i förrgår träffades vi, vi arbetar på samma ställe och jag visste att han skulle vara där. Vi hälsade, kramades, småpratade, skålade, sa "vi ses sen" och skiljdes. Efter ett tag kom han och satte sig hos mig, började prata. Sen, helt plötsligt klämde han ur sig "du va arg på mig när jag åkte va?". Jag blev chockad, men sansade mig och sa "Lite kanske, men jag förstod dig också, vi var inte tillsammans och jag var ett hinder." Han blev chockad, "ett hinder? Hur kan du säga så? Du var inget hinder, det blev bara väldigt jobbigt". Sedan berättade han hur mycket han tyckte (eller tycker, jag kommer inte ihåg..) om mig och hur han inte hade klarat av att säga hejdå på riktigt, hur han hade börjat storlipa i så fall. Jag blev så chockad, tagen av det han sa, menade han verkligen de? Senare på kvällen dansar han tätt tätt med annan (andra?) tjejer och det skar i mig. Sedan lämnade han utan att säga hejdå. Lämnade han med någon tjej? vad hände? Aa du förstår mitt tankemönster. Igår pratade vi lite på fbchatten men de va mest om min kjol jag trodde att jag hade glömt hos honom innan han åkte. Inget mer. Vad händer nu? Jag är för feg för att ta kontakt, men det känns som att han inte kommet göra de heller. Vad ska jag göra? Jag vet inte ens om jag vill ha killen tillbaka men samtidigt är han allt jag kan tänka på just nu och jag mår förjävligt. Hjälp.
DU ÄR SÅ JÄVLA GRYM.
TACK FÖR ATT DEN HÄR BLOGGEN FINNS.
DEN ÄR GULD.
Så sant! Jag var/är superkär i en kille, men jag var för feg att våga satsa fullt ut och för en vecka sedan såg jag honom med en annan tjej, och sedan byttes han till i "ett förhållande" på fb. Det gör så ont, jag trodde inte att det skulle göra så ont! Allt, låtar, samtal allt får mig att tänka på honom och jag är så himla ledsen för jag vet att jag hade en chans, men jag var för feg för att våga falla helt ut. Jag var osäker på om han skulle ta emot mig. Men nu gör det så ont att jag inte vågade, för kanske hade han tagit emot mig. Kanske hade det varit vi nu. Och det varit jag som fått se in i hans bruna ögon och se hans söta leende och skrattgropar :( Hatar orden, "what if". Fan.
du är bäst<3 sluta aldrig skriva!
