we all sleep alone.
Ofta när jag kommer hem från utekvällar är jag riktigt deppig. Tänk att ha någon att åka hem till, krya ner intill, ligga nära nära och berätta om kvällen man precis haft. Berätta om tjejen som fick i sig alldeles för mycket och berätta om bråket man sett. Tänk vad mindre ensam man skulle känt sig då? Man skulle känt sig så förbannat uppskattad. Att ha någon som lägger sitt ben om en och drar sig till en för att lukta på ens hår, medans man själv dör lite inombords så kär man är. Att vakna på morgonen och må som fan men ändå kunna ligga och skratta i sängen i några timmar med någon. Slippa vakna upp och fråga är detta verkligheten?
Kommentarer
Trackback
