- en blogg om kärlek

Alltså olycklig kärlek. Vilken jävla känsla. Den sjukaste jävla hemska känslan som får en att ligga i fosterställning och vilja spy. Hur ens självförtroende kan försvinna fort som fan och hur man plötsligt känner sig fulast i stan, efter att precis känt att man äntligen duger. Hur man börjar undvika spegeln för att det man ser vill man inte se, den man ser vill man inte vara. Hur livslusten plötsligt försvinner och det inte blev lika kul att vakna på morgonen. Hur man kan låta sig själv sjunka så jävla lågt, bara för någon annan inte vill ha en. Att ta den smällen och tro att det är hur man ser ut som är fel, eller hur man är som person som är fel. Jag borde vara lugnare och jag borde inte börja gråta så lätt. När det egentligen inte handlar ett skit om det. Så ni som just nu går igenom hjärtesorg. Det är ett jävla helvete. Klumpen i magen som aldrig verkar vilja försvinna och det humöret man hade som aldrig verkar vilja komma tillbaka. Jag ber er, för er egen skull, tryck inte ner på er själva. Tyck inte att ni är fulast i världen, för det är ni inte. Tyck inte att den nya tröjan ni köpte bara ser tråkig ut och tyck inte att ni har en badhair-day varje dag, för det har ni inte. Vänd på det, tyck att ni är finast och att ni förtjänar någon bättre än skitstövlen. Unna er saker, ni förtjänar det. Gör saker ni tycker är roligt, inte för att ni är lyckliga, utan för att ni förtjänar att vara glada. Omge er med dem människorna som kan ta din hand på ett dansgolv och få dig att må bra. Det betyder inte att ni är över honom. Det betyder bara att du inte låter någon trycka ner dig, och att du är jävligt stark.