what if we got it all wrong.
Det är märkligt hur en annan människa kan ha så stor inverkan på hur man känner sig. Jag vet att jag blundar lite för det, det erkänner jag. Men jag blir så jävla glad när du ställer dig ivägen med meningen. Jag blir så jävla glad när du kollar på mig med dina lysande ögon samtidigt som du ler. Hela dagen kan jag skratta åt ingenting bara för att du försökte fälla mig bakifrån. Är inte det sjukt egentligen? Jag vet ju självklart att du inte vill att jag ska ramla och slå mig, utan bara snubbla till. Men att jag kan bli glad för en sådan sak? Om någon jag inte tyckte om hade gjort det hade jag vänt mig om och glott. Nu bara skrattar jag och kommer med någon småkaxig kontring. Det är väl bara så att jag vill att du ska se mig, och även fast du kramar mig eller fäller mig betyder det att du gör det.
