- en blogg om kärlek

Jag tror att varje människa man träffar lär en något nytt. På något sätt tror jag människorna i sitt liv skapar en viss del av sig själv. Jag vet att killen i våras som jag grovhånglade i min soffa med, men som jag egentligen visste att jag inte skulle bli riktigt jävla kär i, har gjort mig livrädd. För det var precis som jag hoppade för honom, jag hoppade och väntade på att han skulle ta emot mig. Men precis innan mark flyttade han på sig och jag landade hårt. Och det tog lång tid för mig att resa mig upp. Bättre blev det inte när jag äntligen hade rest mig upp, borstat bort smutset från fallet, och återigen stod uppe vid stupet. Denna gången var jag så jävla kär i killen så jag var beredd på att slänga mig ut för stupet, och inte tveka en sekund. Vilket jag gjorde, men även han flyttade sig och jag landade på marken. Denna gång hårdare och jag låg längre kvar på marken och led. Med dem här två fallen i bakfickan hoppar jag inte. Det är synd, för när man blir fångad, är det nog jävligt fint.