- en blogg om kärlek

För ungefär en vecka sedan hade jag ett perfekt stund. En perfekt kväll. Jag och mina två vänner som står mig så när, oj vad jag vill visa vad jag älskar dem, någon dag ska jag göra något makalöst för dem. I alle fall. Vi åkte hem till min killkompis efter en kväll ute. Han är sådär fin. Ni vet. Lång, rufsigt hår och snälla ögon. Han hade på sig så fina kläder också. Jag känner honom inte jätte väl. Mina båda kompisar somnade snabbt i hans stora soffa, precis som hans kompis också gjorde. Jag satte på mina favoritlåtar och hann log och sa "du har bra musiksmak". Vi satt i hans soffa hela natten och pratade, och kysstes. Han frågade vad jag tror jag gör om 10 år, och jag frågade honom vad han tror han gör. Han hade så fina svar, så ärliga och så realistiska. Vi satt så hela natten. Pratade, och kysstes. Jag kom på mig själv tänka: låt detta aldrig ta slut. Men samtidigt var jag så medveten om att det bara var för den stunden. Vi kommer inte sitta såhär varje natt. Vi kommer inte gå hand i hand i stan och jag kommer inte presenteras som hans flickvän för sina kompisar. Jag vet ju det, och jag vet att egentligen gör det mig inte så mycket. Men det var nog den finaste och ärligaste kvällen jag haft på länge.