hope there's someone.
För ett tag sedan kunde jag inte sova. Jag fick panik av tanken att lägga mig i min säng och lyssna på tystnaden. Ni vet, lyssna och höra att ingen finns i närheten. Att höra att man ligger här ensam. Vid tre på natten satte jag på en film och la mig i min säng bara för att försöka koncentrera mig på något annat. Jag slumrade till ofta men vaknade snabbt efter och var klarvaken. Vid sex när alarmet ringde hade jag dem flesta nätterna fått ungefär 2 timmars sömn. Så fort alarmet ringde tänkte jag på dig, varje jävla morgon. Hur kan samma person vara det man tänker på varje gång man vaknar? Så fort jag öppna ögonen sa jag högt fan, varje morgon. Varje gång jag kom hem la jag mig i sängen och sov, av utmattning. Så mycket jag grät varje dag brukar jag inte gråta på månader. Men sen kom en dag, jag vet vilken dag det var. Då jag ungefär en timme efter att jag vaknat tänkte på dig. Jag reagerade starkt över detta. Jag hade tagit ett stort steg och för mig betydde detta jättemycket. Jag älskar dig fortfarande, jag är fortfarande förkrossad och jag är fortfarande så jävla sårad och olycklig. Men jag kan åtminstonde äta frukost utan att bryta ihop.
