- en blogg om kärlek

jag kommer ihåg nervositeten innan han knackade på dörren. kollade mig i spegeln, duger jag för honom, är jag för ful. när det knackade på dörren ville jag bara flyga ut ur min egna kropp och befinna mig var som helst, ville inte vara flickan som väntade på sin kärlek, trodde hon. låste upp dörren, öppnade, försiktigt, försiktigt. där stod han, han hade sin gråa mössa. en snabb kram blev det som hälsning. lite småsnack om hur man mådde och så, ni vet som man alltid gör. vi tassade upp för trappan till mitt rum, i mina tankar tackade jag pappa för att han hade renoverat det förra året. annars hade man sett min fina hundtapet och alla klistermärkena på fönstret. jag såg på honom, ville att han skulle dra mig tätt intill honom och kyssa mig som ingen annan kysst mig. men har var inte sån, han tog aldrig första steget och gjorde aldrig något man inte var beredd på. vi satte oss i min soffa, fan fan fan, jag skulle tvättat sofftyget, var allt jag kunde tänka på. jag kunde inte koncentrera mig på filmen, andades jag för högt? hade jag valt en dålig film? satt jag konstigt? filmen tog slut och jag såg på honom, han såg på mig, inte som vanligt, han såg mig, såg mig och mitt långa hår och mina gröna ögon, tänkte han mycket på mitt födelsemärke på kinden, jag hade aldrig gillat det. plötsligt pussade han mig på pannan. båda slutade andas och det blev knäpptyst. jag gillar dig. lyckades jag få fram. tystanden som varade i några sekunder kändes som en evighet. vad skulle han svara? och jag gillar dig, jättemycket. resten av kvällen blev vi sittandes i min soffa, grovhånglandes. men det var något som inte kändes rätt, men jag sköt bort tankarna, han hade ju så fina kläder och han var ju en bra kille. är det såhär det ska kännas när man är kär, frågade jag mig själv. men jag visste ju att det inte var det. jag var inte kär i honom, jag var kär i kärleken.