perfektion.

ni vet när man har sett någon. och kan inte släppa det. kan verkligen inte släppa honom. han var ju verkligen perfekt. jag har hört så många gånger att perfektion inte existerar, men när jag såg honom (när jag ser honom), tror jag inte på det längre. han är så perfekt man kan bli. och det gör så ont när jag vet att jag aldrig kommer att få känna hans händer runt mitt huvud, medans hans läppar är vid mina. det gör så ont, för han har ju det där bruna håret och de där otroligt charmiga ögonen. när jag ser honom vet jag inte vart jag ska ta vägen. jag blir så otroligt nervös. drar i min tröja, fingrar i mitt långa hår, biter mig hårt i läppen, försöker att låta bli att slänga mig över honom och kyssa honom. men det kommer inte gå längre, jag måste få hans pussar i min nacke.

Kommentarer

Skriv nått fint ♥

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0