nervositet.
jag börjar nästan gråta. blinkar bort tårarna. jag känner hur illamående kommer och hur magen vänder sig. benen viker sakta sig och jag får ta tag i husväggen för att inte trilla ihop till en klump på marken. ångrar genast att jag satte håret i en toffs, vill ha det runt mig, som en skyddscirkel. blicken flackar åt alla håll. vart fasen ska jag kolla. ser ner på mina små röda ballerina skor. jag ser upp. hej. hejsan. han fortsätter gå, jag klarade det. han såg mig.
Kommentarer
Trackback
