- en blogg om kärlek

      
Jag läste precis igenom mina egna inlägg. Noga. Det är många av dem här inläggen jag gråter samtidigt som jag skriver. Det här är så äkta för mig. Ibland tänker jag på om jag skulle visa något av inläggen för en kille, som inlägget var skrivet till, hur han skulle reagera. Om min första kärlek som inte varade speciellt länge, skulle veta hur jag kände när han endast skickade ett sms. Hur jag kom ihåg att min mage fick som ett jävla slag i sig. Jag behövde spy men allt jag gjorde var att kolla på mina vänner och säga: han har inte tid. Efter detta bryta ihop och lägga mig i fosterställning, jag kommer ihåg det som igår. Den där känslan. Fy fan, jag önskar inte någon den känslan. Inte ens honom. eller jo. Hur jag 10 minuter efter sms:et bestämde mig för att supa mig redlöst full och hade min första riktiga fylla. Jag är medveten om att jag skriver mycket om honom i den här bloggen, även fast han inte ens förtjänar det. Men på något sätt bearbetar jag det fortfarande, även fast jag aldrig skulle erkänna det för någon annan.