- en blogg om kärlek

Jag stod i min hall och grät. Tog hans tröjor som låg på sängen som han lagt upp och kastade mot honom. Men ta dem då. Ta dem och dra härifrån jag vill aldrig mer se dig. Gled ner längst väggen och satte mitt ansikte hulkandes mot mitt knä. Men gå sa jag, skrek jag samtidigt som jag såg hur han stod stilla i sovrummet. Han drog sin hand genom håret och började lägga ner tröjorna i icapåsen. Nej skrek jag. Nej gå inte. Jag visste att det inte fanns något jag kunde göra och kanske var det delvis det gjorde så jävla ont i mig. Vad jag än sa nu eller vad jag än gjorde skulle han ändå lämna mig. Han hade slutat älska mig och ingenting jag gjorde kunde någonsin förändra det. Jag grät och han såg på mig och satte sig ner framför mig. Drog sin hand genom mitt hår och sa jag går nu, vi hörs kanske. Sen stängde han dörren. Kvar satt jag i hans allt för långa t-shirt och allt jag tänkte på vad att vi aldrig mer skulle höras.