- en blogg om kärlek

Jag behöver alltid få ett avslut. Alltid. Räcker inte med att något rinner ut i sanden. Utan måste få ett obesvarat sms, eller en reserverad kram eller kanske ett rakt nej. Jag måste få det för att kunna gå vidare. Annars tänker jag alltid men tänk om han kanske vill men inte vågar eller tänk om han vill men inte kan höra av sig. Tänk om, tänk om, tänk om. Dessa ständiga bortförklaringar jag gör som får mig att ständigt dra en på börjad relation till sin spets. Men jag måste. Annars kan jag inte gå vidare utan att tänka en massa. Det är så mycket lättare när man fått reda på att han inte vill för då slipper man tänka på så mycket utan då vet man. Även fast det gör ont så in i helvete. Så går det ofta över fortare än när man ska analysera. Som att riva av ett plåster. Bättre att få det gjort än att dra ut på smärtan.