- en blogg om kärlek

Du var den enda på så mycket länge som fick mig att minnas, att det var såhär det kändes att leva. Precis som att allt i mitt liv varit en gråzon och sen plötsligt dök du upp och livet visade sig i regnbågens alla färger. Allt blev bra. Allt smakade gott. Alla människor var underbara, till och med den sura farbrorn i busshållsplatsen, och jag älskade varenda steg jag tog. Jag såg mig i spegelen och tänkte att ja, jag duger verkligen. Jag ser ändå rätt bra ut. Men sen, det kom som en oväntad käftsmäll. Precis som en påminnelse att nej, lycklig, det ska inte du vara. Och så såg jag mig själv i spegeln och såg den fulaste människan jag någonsin skådat. Farbrodern blev plötsligt bara en sur farbror och morgonkaffet smakade piss. Världen blev grå och jag blev så jävla ledsen. Jag saknar färger i mitt liv.