- en blogg om kärlek

Jag kommer ihåg vad nervös jag var innan jag skulle träffa honom ute i somras. Jag visste ju att vi skulle träffas och det gjorde mig så förbannat nervös. Jag och mina kompisar satt på balkongen och jag kommer ihåg hur jag behövde stilla nerverna. Cider efter cider och klunk efter klunk. Men herregud, det hjälpte ändå inte. Klockan tickade iväg och när vi gick mot staden kommer jag ihåg hur jag höll hårt i min mobil. Kollade den konstant. Snart snart snart hör han av sig. Jag bara vet det. Det gjorde han. "Jag vill träffa dig". Jag mötte upp honom, hälsade med en puss och han sa att jag skulle sätta mig vid bordet tillsammans med hans vänner. Men det gjorde ju mig så jävla nervös. Han gjorde mig så jävla nervös. Jag ville inget annat än att sätta mig i hans knä och bara vara. Men jag sa att jag ville möta upp mina vänner och han sa nej men jag pussade honom och sa vi ses sen. Gick med raska steg till mina vänner och sa att jag dör. Jag dör jag dör jag dör och jag tror jag älskar honom. Vi är perfekta tänkte jag, hans lugna och mitt hetsiga kompenserade varandra så förbannat bra. Vi. Ja vi tillsammans var en så bra kombo. Han kom till klubben och jag drog han tätt intill mig och kysste honom. Sen var jag tvungen att köpa dricka och pussade honom på kinden. När jag såg honom nästa gång bytade han nummer med en annan tjej och där stod jag och dog inombords. Vi hade varit så jävla fina tillsammans. Och jag kan inte sluta tänka hur mitt liv hade sett ut om jag bara satt mig i hans knä när han bad mig.