- en blogg om kärlek

Där sitter hon i tunnelbanan. Hon är så vacker. Långt hår i perfekta lockar och längst upp på huvudet har hon en hatt. Hennes ögon ser lugna ut men det dem utomstående inte vet är att hon för tillfället har panik. Hon har för tillfället en extrem ångest och trots att hon ler mot farbron som slår sig ner i sätet framför vill hon bara skrika. Skrika och slå i väggarna och gråta samtidigt som hon faller ihop i en hög. Men hon biter ihop. Hon ser så lugn ut och hennes ångest som stiger mer och mer för varje station befinner sig endast i hennes kropp och huvud och hon är mycket medveten om att ingen någonsin kommer få reda på det. Bara hon och så kommer det att vara. Det regnar och det gör henne så jävla hopplös. Det är hennes tur att gå av och hon tar sin väska och ställer sig upp. Blickarna dras mot henne och trots att hon är medveten om det vill hon bara kolla på dem och skrika att ni har inte en jävla aning om hur jag mår. Ni har inte en jävla aning om hur det känns att känna sig såhär. Hon ler, går ut och sträcker på sig. Om ni bara visste.