- en blogg om kärlek

Jag är mästare på att försöka göra honom svartsjuk. Bara för jag vet hur svartsjuk jag är. Bara för jag vet hur det känns att se honom med sina armar på en tjejs rygg. Sa jag att han aldrig tagit mig på rumpan? Han la alltid sin hand precis över, i ryggslutet. Den andra höll han på min kind. Varje gång jag ser honom ute skrattar jag extra högt och pratar extra nära med någon annan. Bara för jag vill att han ska se. Jag vill att han ska känna den förbaskade svartsjuka jag kände när jag såg honom med henne. Problemet är bara att varje gång jag kollar åt hans håll ser han inte ut att ha lagt en enda tanke på mig. Så sorgligt egentligen. Att där sitter jag i andra sidan av rummet och skrattar bara för att jag vill att han ska se. Medan han sitter och vet inte ens om att jag är i närheten.