Hans händer.

Herregud, hans händer. Hade kunnat skriva en bok om hans händer. Fan vad jag föll för honom när han försökte få på sig mina vantar och sa "jag har så stora händer" samtidigt som han gav tillbaka vantarna för han fick inte på sig dem. Jag älskade det. Jag skrattade och tog hans hand i min istället. Försökte värma den från vinterkylan för jag visste ju att han alltid frös om händerna. Ändå hade han aldrig vantar. Kom ihåg en gång när han satt på en stol mittemot mig och jag kollade på honom. Jag var tvungen att kolla bort för allt jag ville var att sätta mig i hans knä och kyssa honom. Låta hans händer greppa min rygg och hans läppar tryckta mot mina. Har ni någon gång fallit för hans händer är de finaste händer ni sett?

Kommentarer

Skriv nått fint ♥

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0