Farewell.
Åh jag har så mycket att berätta för er. Jag har försvunnit ett tag från er. Jag har känt så mycket men inte känt för att skriva det här. Inte känt för att sitta här och deppa ner mig utan istället skita i honom och gå vidare, inte tänka på det så mycket utan bara move the fuck on, som jag läst att man ska göra. Men nu i efterhand är det fel. Processen för min del blir bara mer långvarig om jag inte analyserar allt och om jag inte gråter när jag kommer hem från en misslyckad utekväll, bara för jag inte träffat honom. Processen blir längre om jag inte lyssnar på deppig musik och gråter för jag vet om att jag inte kommer få honom. Det tar längre tid att läka när jag ignorerat det som jag gjort. För det är viktigt. För att kunna bygga upp sig själv måste man våga bryta ner sig tror jag.
Kommentarer
Trackback
