- en blogg om kärlek

Jag har nog aldrig riktigt förstått hur killar fungerar. Hur dem flesta kan vara så annorlunda än en själv. När jag träffar en kille under en längre tid blir jag oftast handlöst förälskad (annars hade jag slutat träffa honom om jag inte känt något). Medan en kille kan träffas under en längre tid utan att få några känslor. Utan bara va. Inte tänka. Inte bry sig. Inte fundera som fan och analysera varenda rörelse eller varenda ord den andre personen gör. Jag är ju sån. Jag är ju bäst på att analysera och ligga uppe på nätterna och fundera på vad vi skulle göra om vi blev tillsammans. Hur jag skulle stå med dig på dansgolvet och inte höra ljudet runt om mig. Utan stå med dig och kyssa dig tills vi inte orkade vara kvar utan bara vill hem för att vara ensamna. Jag vill kunna förstå hur man inte kan falla när man vet att man kan bygga något så jävla vackert.