- en blogg om kärlek

Äntligen började jag känna mig stark, eller ja, starkare rättare sagt. Stark kan man inte koppla ihop med mig på något sätt just nu. Jag har precis blivit psykiskt nedsparkad, och det var precis som om jag äntligen orkat sätta händerna i marken, äntligen kunde jag i alle fall ana att jag skulle klara detta, klara detta och våga igen, våga känna på kärlek. När jag precis tagit händerna i marken för att hjälpa resten utav min kropp upp på fötter, ser jag dig. Och det är precis som om du trampar på mina händer som har fått fäste om marken och jag trillar återigen ihop på marken, precis där jag var och alltid har varit sedan du berättade att du inte hade tid.