- en blogg om kärlek

det sa bara poff så förstod jag, det är han jag vill ha. varför inser man inte vissa saker redan från början? nu när jag tänker efter har jag alltid kollat på honom lite sådär för mycket, jag har alltid skrattat extra mycket åt hans skämt och hans kramar har alltid betytt mest. sen när jag tänker efter, så tror jag faktiskt han också kollat lite extra mycket på mig, men det är så jobbigt att veta att det kommer aldrig att bli vi. jag vet nästan det. för han skulle inte klara av ett förhållande. han skulle inte klara av att han och jag blev vi. han gör så mycket annat och han är en kille som jag tror nöjer sig med att på festerna kyssa en tjej, som han egentligen inte gillar och inte kommer ihåg namnet på nästa dag. men jag vet, jag vet att han också är en kille som vill ha någon att somna jämte på kvällarna, han vill ha någon som följer med hans familj till deras lantställe, han vill ha någon att pussa på pannan och han vill ha någon som lånar hans kläder. han vill ha båda lika mycket, singellivet och förhållandet. och det lättaste är kanske singellivet då, jag tror att han är ganska kluven. det är lite synd att jag inte är likadan, eller egentligen inte, det är nog bra. men jag nöjer mig inte med att kyssa en främling som jag aldrig pratar med igen, jag vill så gärna somna jämte en varm kropp och jag vill så gärna känna trygghet. jag önskar bara att han kunde ge mig det.