magiskt.
härom veckan såg jag något av det finaste jag sett på vädigt länge. jag satt, ganska irriterad, och väntade på parkeringen inne i volvon. framför mig ser jag en stor man, en sån som verkar kunna rädda hela världen, en sån man som någons hjärta slår lite extra för, en sån fin man. bakom honom kommer världens minsta flicka. hon var lika liten som min hund. hon sprang med små steg fram till den stora mannen, sökte hans hand som om hon behövde känna att han var där. han sträckte ut 2 fingrar ifrån sin hand och flickan med de blonda lockarna och lite förstora tröja grep tag i dem. jag kunde inte slita blicken från dem. ibland saknar man att en hand från någon nära gör så att allt ont skyddar en.
Kommentarer
Trackback
